Tyst! Läsning pågår!

Just nu:
RISK: om kvinnors erfarenhet och fysisk planering

Handlar om jämställdhet i transportsystemet. Jag fastade ett resonemang att kvinnor ofta framställs som rädda inför att vistas i det offentliga rummet kvällstid. Författaren, Birgitta Andersson, skriver att många kvinnor inte alls identifierar sig med begreppet rädsla (jag sällar mig också till dem). Däremot utvecklar många kvinnor strategier för att hantera vardagen. Detta kan vara genom att utrusta sig (t ex med pepparspray) eller genom undvikande. Det sistnämnda är ju ytterst problematiskt.
Strategierna vid förflyttning i staden genom undvikande av vissa platser, välja säkra vägar, röra sig snabbt etc, innebär att flera offentliga rum inte blir tillgängliga för kvinnor.

El Gubberopark

Gubberoparken ligger i Olskroken och fungerar även som innegård för bostadsbebyggelsen som ramar in den. Om man jämför kvarteret där jag bor med de övriga kvarteren längre västerut, i Lunden, eller norrut vid Olskrokstorget, ser man tydligt storleksskillnaden. Området ritades om på 30-talet för mer ljus och luft, helt i stil med dåtidens funkis-ideal.
Om denna stadsbyggnadsideologi kan man ju ha sina åsikter, men parken är mycket trevlig för oss som har den som granne. På sommarhalvåret kan man ha picknick, solbada, spela kubb etc. Nu när det är vinter ligger den mer öde. Trots detta upplever jag ändå Gubberoparken som en relativt trygg plats, även efter mörkrets inbrott. Parker tenderar annars lätt att uppfattas som obehagliga och otrygga nattetid. Gubberoparkens fördel är nog alla ögon som "bevakar" den, alltså alla som bor runt omkring eftersom balkonger och entréer orienterar sig inåt kvarteret. Ett plus är också att vegetationen består av större träd som inte förhindrar överblick. Här finns nästan inga buskar eller tät vegetation i marknivå som man kan gömma sig bakom.

Belysningen är kanske inte den roligaste men nu när snön ligger vit på marken blir det fint ändå! Klicka på bilden för att se den bättre.

Mörker + trygghet = sant?

Jag surfar runt på den stora vida väven (www) och skummar igenom skrifter om trygghet, jämställdhet och brott. Den mest förekommande åtgärdsförlaget för brottbekämpning och ökad trygghet består av "mer belysning" (jag generaliserar en del nu, jag vet!). Men jag ställer mig något frågande till att bara öka belysningen mer och mer. Jag kan till viss del vara påverkad av Kajsa Sperling, arkitekt och ljusdesigner (tillika min handledare!), som propagerar för mindre ljus i det offentliga rummet för ökad trygghet. För er som inte har hört henne föreläsa kan jag rekommendera er att läsa det här debattinlägget samt lyssna och titta på det här klippet.

Kajsa möts av viss skepsis när hon vill släcka ned, vilket är förståeligt (vem har inte varit rädd för monster under sängen en mörk natt). Dock handlar inte om att mörklägga staden helt och hållet utan att bättre utnyttja vårat mörkerseende genom att ha lägre ljusnivåer och bl a belysa vertikala ytor som fasader, träd etc för att öka orienterbarheten.

Nästa vecka ska Kajsa och jag ses för att snacka mer om detta, det ser jag fram emot!

Gör om, gör rätt

Igår fick jag svar från min ena handledare angående programmet. Fick bl a kritik att jag inte avgränsat mig tillräckligt ( -skulle kräva åratal av forskning för att uppnås om man tolkar det bokstavligt) och att frågeställningarna är för allmänna. Jag tar till mig kritiken och håller nu på att arbeta om. Ska träffa min andra handledare nästa vecka och se vad hon säger.

I morse var jag ute och skulle fotografera under den blå timmen. Jag är en riktig amatör när det kommer till fotografering, så jag experimenterade vilt med bländaren och exponeringstid. Att fotografera ljus omgivet av mörker är inte lätt, men man kan passa på under blå timmen för att inte få så mörk omgivning.

Programskrivning

Jag skickade ett program i onsdags till mina handledare vilket jag ska få respons på nästa vecka. Programmet beskriver utgångspunkter, syfte, metod etc och ska vara en gemensam bas för mig och mina handledare för resten av arbetet. Känns ganska bra!

I går var jag på examensredovisningar på Chalmers och hann med att se ett par spännande arbeten. Ett roligt var Björn Bondessons radikala stadsförnyelseprojekt i Hammarkullen, långt i från stadsbyggnadskontorets programförslag... Björn är en skicklig bildmakare (har bl a gjort de här bilderna) vilket gjorde att han kunde förmedla sitt förslag i talande bilder med mycket känsla. Han fick välförtjänt översvallande god kritik. Kul!

Multi Purpose

Denna underbara scen mötte mig idag under en kall joggingrunda. Några småkillar spelade bandy på den skottade planen framför St Paulikyrkan i Olskroken. Kyrkporten utgjorde målet.

Därför behöver jag ingen kökslampa

Gatubelysningen på Norra Gubberogatan består av trådhängd armatur. Av vilket slag och vad de är bestyckade vet jag inte. Men kanske kommer jag att vara en fena på den typen av information om några månader? I alla fall så hänger en lampa precis i höjd med mitt köksfönster, och sprider sitt gulaktiga sken över köksbordet.